Vi lever...men det är knappt! Efter några dagar vid Kambodjas kust närmare bestämt shanoukville är vi nu snäppet brunare,tröttare och framförallt sjukare.

Jag har åkt på min första magförgiftning och det finns verkligen inget tråkigare...får tacka Johanna för imodium hade inte klarat mig utan det!!!

Men nu är det bättre med tarmfloran har kunnat äta utan att må illa och framförallt bibehållit det jag ätit, bara det inte går åt andra hållet nu..

Henry har lyckats med det vanliga att bli sjuk av Aircondition, dock var det faktiskt inte mitt och annies fel denna gång utan nattbussen från shanoukville-siem reap (viktig detalj). Får berätta den historien i ett annat inlägg.

Annie tar nog för ovanlighetens skull hem priset för sämst immunförsvar, annars brukar den titeln falla på h2. Men just nu har hon fått någon öroninflammation så hon tar både örondroppar och typ 4 olika sorters antibiotika piller. Och tabletterna är inte nådiga heller..dem rosa är ganska fräna dock!

Men förutom detta mår vi toppen, just nu befinner vi oss i siem reap och här har vi turistat oss som bara den. Idag var vi tillexempel uppe klockan 05.00, bara för att se angkor wat i soluppgången.

Jag som egentligen hatar tempel och ruiner eller rättare sagt tycker det är fett drygt tyckte till och med att det var värt det.

Man kan ju även tro att vi var ensamma om att va uppe vid denna tiden men det var smockat där ute alla skulle se och fotografera den berömda "sunrisen". Mestadels kineser och japaner som brett ut sig överallt med sina värstingskameror.

Nu blir det sängen, sen ska vi ut och käka och se nightmarket.

Love n